Road trip längs Highway1

Cecilia Blankens inlägg (bloggtips btw!) om deras lilla road trip längs Highway 1 fick mig att rota rätt på några filmer som filmades med min gamla iPhone 3GS när vi åkte samma väg fast åt andra hållet. Så oerhört vackert det var, och är, där. Det syns till och med genom en skakig gammal iPhone. Och den uppmärksamme kan se att Kenneth hade aningens mindre skägg för drygt två år sen.

Roadtrip i Kalifornien

Efter 1,5 vecka i San Francisco var det dags att se sig omkring i omgivningarna.

Hyrbil
Vi bokade en hyrbil redan hemifrån, det blir billigare och känns skönt att ha allt klart. Det finns ju mängder av hyrbilsfirmor som hyr ut i USA, men ett tips är att ta någon av de amerikanska då de nästan alltid är billigast. Jag var rätt nervös inför det här med hyrbil av flera skäl. Dels att jag aldrig kört bil utomlands och bara tanken på det var lite jobbig, dels att Kenneth inte har körkort vilket betydde att jag skulle vara ensam chaufför. Dessutom hade jag aldrig (!) kört en automatväxlad bil och var väl lite tveksam till att min första tur skulle ske mitt i centrala San Francisco. Men allt gick finfint, även om vi fick en rysligt ful hyrbil. Skulle dock inte klarat oss utan GPS:en, den var fantastisk. Inte minst för att kunna navigera bland San Franciscos alla enkelriktade gator.

Napa Valley

Rutten
Ja, det här hade vi ju också viss beslutsångest över. Vi hade inte så många dagar på oss, bara torsdag-söndag. Tre nätter. Och så mycket vi ville se! Efter många och långa diskussioner enades vi om rutten San Francisco – Muir Woods – Napa Valley – Highway 1 vi San Francisco – Carmel by the Sea – San Francisco via Silicon Valley. Kanske inte den mest logiska då vi fick köra fram och tillbaka, men såhär i efterhand blev det himla bra ändå.

Pacifica State Beach

Muir Woods och Napa Valley
Första dagen rattade vi alltså över Golden Gate Bridge med sikte mot Muir Woods. Fin utsikt på vägen dit och Muir Woods var som det naturreservat där jag är uppvuxen, men med ungefär jättemycket högre träd.

Muir Woods

Vi hade inte planerat att besöka en mängd vingårdar eftersom vi hade så ont om tid, men vi åt lunch på Bouchon i Yountville.
Bouchon, Yountville

Efteråt besökte vi Inglenook Winery som är Francis Ford Coppolas vingård. Kenneth drack vin och jag försökte återhämta mig från stressen av att inte hitta till den där förbaskade vingården eftersom GPS:en visade fel och det var helt otroligt mycket trafik. Phu.
Inglenook Winery
Inglenook Winery

Highway 1 
Hade fått för mig att vägen mellan Santa Cruz och Monterey skulle vara bland den finaste sträckan på Highway 1, men det var ju tvärtom. Tråkig motorväg. Vi ångrar därför inte att vi åkte längs kusten hela vägen från San Francisco till Santa Cruz, då det var alldeles magiskt vackert och vi stannade ungefär överallt. En sträcka som enligt GPS:en skulle ta en timme och femtio minuter att köra tog fyra timmar på grund av att vi just precis stannade hela tiden. Värt att ha väldigt gott om tid när man åker här alltså, för man vill stanna. Överallt. På två dagar hann vi åka från San Francisco ner till McWay Falls, via Carmel-by-the-Sea.
Highway 1

View

Highway 1

Carmel-by-the-sea
Värt en egen lite rubrik. Vi hade hört gott om stället innan, och det var inte direkt missvisande. Väl värt att stanna eller bo här några nätter. Ursöt liten stad. En varning dock för att GPS:en inte pallar att hitta åt dig här, gatorna har nämligen inte nummer (!). Andra skojiga saker är att det inte finns några gatlyktor eftersom de som grundade stället (konstnärer, författare etc) ansåg att man skulle kunna se stjärnhimlen. Och så blev det. Man får famla i mörkret alternativt utrusta sig med ficklampa på kvällspromenaderna. Stället i sig är dessutom magiskt vackert och mysigt.

Carmel by the Sea

Carmel by the Sea

Carmel by the Sea

Boende
Vi bodde en natt i Sonoma, där jag inte tog ett enda kort. Men det var bra mycket billigare att bo på ett helt okej Best Western-hotell i Sonoma än i t ex Yountville (tänk en tredjedel av priset). Och Sonoma var både trevligt och hade några riktigt bra restauranger. Därefter bodde vi alltså i Carmel i två nätter, på det gulligaste och finaste lilla B&B jag någonsin sett, Sea View Inn. Det var inte billigt, men värt det. Oerhört trevlig personal, litet ställe och söta rum. Få gäster också, och det var väldigt roligt att bli tjenis med de andra gästerna i vardagsrummet när det serverades både afternoon tea och wine and cheese.

Sea View Inn, Carmel by the Sea

Annat
Det var oerhört lätt att köra bil i USA. Jag var förvånad över hur vänliga (!) alla var i trafiken. Det där om att landet verkligen är anpassat efter bilkörning stämmer väldigt väl. Highway 1 var mycket mindre trafikerad än jag trodde, och det fanns små parkeringsfickor överallt (minst en per kilometer), så det var hur lätt som helst att svänga av för att stanna, titta på utsikten eller bara släppa förbi de som ville gasa på lite extra. Det tipsas rätt friskt om att man ska tanka ordentligt innan man ger sig in i t ex Big Sur, och det är vettigt, men det finns också ordentligt skyltat och bensimackar precis innan vilket gör att det egentligen inte är något problem om du bara har lite koll på bensinmätaren.
Highway 1

Livet på Facebook

Min sista vecka i USA tillbringade jag i Silicon Valley. Det blev en hel del bilåkning till och från Palo Alto, och efter ett par dagar upptäckte vi att vi passerade Facebooks huvudkontor på vår dagliga rutt. Jag en bild med min iPhone en regnig eftermiddag, och även om det grådassiga vädret bidrog till den tråkiga känslan var jag lite förvånad över hur trist kontorskomplexet såg ut. Upptäckte att jag hade en föreställning att de stora, häftiga företagen i området skulle ha det precis hur tjusigt som helst överallt, både på insidan och utsidan. Insidan såg vi visserligen aldrig, men idag publicerade Internetworld en artikel, “Enda svensken på Facebook i Silicon Valley” som skildrar hur det är att jobba på där. Och det är ju alltid lika fascinerande att läsa om insidan på Google, Facebook och de andra. Men jag skulle gärna skulle vilja veta mer om om fördelarna och nackdelarna med att arbeta så som det beskrivs i artikeln. Vad händer när man enbart mäts på prestation, när ens jobb förutsätts vara ens hobby eller när man har dagliga utvärderingsmöten? Många arbetar ju redan idag på liknande sätt, eller har liknande krav, men det känns som att storföretagen därborta verkligen drar det ett steg längre och att det ganska okritiskt anses vara en framgångsfaktor.

Kom dessutom att tänka på boken Google-koden som ni kan läsa om ni inte redan läst, här är mitt snart två år gamla blogginlägg om boken.