iPhones batteritid är ett allt större problem

20140306-143017.jpg

Mobilen, i mitt fall en iPhone, är en föräldraledig ammande mammas bästa vän. Datorn eller en surfplatta är inte möjlig att hantera med bara en hand, eller åtminstone inte lika enkelt som mobilen. Men då kommer också ett problem ganska omgående, och det är batteritiden. Klart jag varit medveten om den usla batteritiden förut, men det märks på ett annat sätt nu. Dels använder jag telefonen mycket mer, vilket då helt logiskt gör att batteriet äts upp snabbare. Dessutom har jag inte alltid enkel tillgång till varken laddsladd eller extra batterier, plus att batteriindikationen ibland inte alls stämmer utan visar sig vara mindre än vad som syns.

Det hände till exempel idag. Jag hade den första riktiga såhär-är-det-att-vara-föräldraledig-dag, det vill säga solsken, fågelkvitter och en barnvagnspromenad i Vinterviken. Till den där promenaden lyssnade jag på en podcast, tog någon bild här och där samt kollade vägen via Google maps då jag trodde jag var vilse i Örnsberg (det var jag inte). Så skulle jag kolla något på Facebook vid paus i solen då jag ändå hade mer än 40% batteritid kvar. Ändå dog telefonen helt och indikerade att jag behövde ladda batterierna. Urtrist och extremt irriterande. Dels var klockan bara 12 på dagen och telefonen var fulladdad imorse, dels tänker jag på kommande promenader och dagar som föräldraledig. Jag vill till exempel kunna använda Runkeeper på mina promenader och jag vill inte behöva vara orolig för att jag inte ska kunna ringa på grund av plötslig batteribrist.

Ofrivillig digital detox

Digital Detox

Sen ett par veckor tillbaka har jag en ofrivillig digital downshifting. Med viss logistisk fördröjning i ett byte av många tekniska prylar plus att jag inte riktigt hade koll på hur man räddar en vattenskadad iPhone har jag stått utan dator hemma och utan fungerande smartphone i ett par veckor. Det har varit intressant, framförallt att vara utan min iPhone.

Mest av allt har jag saknat Spotify, att lyssna på radio och podcasts. Att åka tunnelbana till och från jobbet utan att ha något att lyssna på har varit så pass jobbigt och störande att jag efter några dagar tog med mig hörlurar bara för att stänga ute lite av surret. Däremot har jag läst ungefär dubbelt så många böcker jag vanligtvis gör på samma tid, samtidigt som min RSS-läsare har svämmat över med olästa blogginlägg. Är lite förvånad över att jag inte saknat att inte kunna kolla Facebook eller Twitter, det viktiga har lyckats brusat igenom ändå på ett eller annat sätt, och jag har ju kunnat ta igen flödet när jag väl befunnit mig vid en dator. Instagram fungerar däremot inte riktigt utan en smartphone. Det har också blivit väldigt uppenbart hur ofta jag tänker att jag ska fota något för att lägga upp på instagram utan att kunna göra det. Det har också varit en viss ögonöppnare i att se hur mycket vi alla pillar med telefonerna överallt och hela tiden, något som blivit mer märkbart när jag själv inte kunnat göra det. Enkla vardagsprylar som att veta vad klockan är, kolla tv-tablån eller se om tunnelbanan går i tid har varit bökigt. Har även varit tvungen att rota fram en hederlig gammal väckarklocka för att komma upp på morgonen. Blivit förvånad över att jag behöver ladda den tillfälliga gamla mobiltelefonen en gång i veckan istället för en gång varje dag. Lärt mig sms:a på nytt med T9-funktionen, och det tog en bra stund innan jag ens förstod vilken knapp jag skulle trycka på för att ringa numret jag knappat in.

Det är tre år sen jag skaffade mig en iPhone och herregud vad det hänt mycket sen dess.