Webbdagarna 2013

Imorgon är det dags för Webbdagarna i Stockholm. Vanligtvis brukar jag tycka att teman på stora konferenser ofta inte tillför jättemycket för mig som besökare, även om jag förstår tanken bakom. Men temat för Webbdagarna det här året är “Rörligt”, och det känns både intressant och relevant. En snabb titt på agendan verkar det även hålla ihop i praktiken. Förra året var jag talare, i år är jag där som besökare. Säg hej om ni ser mig!

#ssmx, annonsering på Facebook, Osom och så ett par skrivtips

Förra året pratade jag om 7 grundläggande tips för att bli bra på nyhetsbrev på unconferencen SSMX. I år hade jag inte möjlighet att närvara, men jag har försökt följa vad som hänt under dagen via twitter, bloggar och bambuser.

  • Therese pratade om hennes och Karins erfarenheter av den Facebook-annonsering som Scandic Hotels gjort. Hennes dragning går att se i efterhand här. Se den!
  • Första året SSMX anordnades träffade jag Anton för första gången. Det här året presenterade han och Björn deras nya startup, Osom. Fredrik har sammanfattat. Längtar tills de släpper sin app!
  • Anna-Carin är sjukt duktig på det här med text och kommunikation. Jag vet inte hur många gånger jag reagerat över hennes förmåga att förklara komplexa saker på ett enkelt, kortfattat sätt som alla förstår. Nu har hon skrivit några tips om hur du kan skriva bättre. Läs!

Sweden Social Web Camp 2012

Ha det så roligt på internetkollot!

En vän skrev till mig på chatten på Facebook samma morgon som vi klev på tåget som skulle ta oss nästan ända fram till Tjärö i Blekinge Skärgård. Det var dags för årets upplaga av Sweden Social Web Camp och det var mitt andra år jag deltog. Förra året var jag väldigt skeptisk innan vi åkte. Jag var inte alls säker på att det var en bra idé att åka dit, det var ju så förbannat hypat, det där SSWC. Men jag blev överraskad. Så jag åkte i år igen, och den här gången blev min upplevelse ännu bättre. I år kände jag dessutom fler deltagare än förra året, vilket med största sannolikhet bidrog till känslan. SSWC är som ett internetkollo med ungefär 450 deltagare på en ö i fyra dagar. Det är ett underbart kollo, och jag är djupt imponerad över Tomas och Kristin som inte bara lyckas anordna hela kalaset, utan dessutom gör det på ett ytterst fantastiskt sätt.

Men det finns självklart också andra aspekter, den där sektliknande känslan som kanske inte infinner sig när man är på plats, men som väl korsar mina tankar efteråt. Och framförallt finns för de som inte var där. Det är inte helt okomplicerat, och på vägen hem funderade jag rätt mycket på hur SSWC kommer vara framöver. Är övertygad om att det kommer att leva vidare, men jag undrar hur mycket det kan expandera, hur det kommer att ändras, vad som kommer att försvinna, vad som utvecklas. Det har skrivits stora mängder bloggposter och artiklar efteråt. Jag tycker att dagens artikel i Svenska Dagbladet och Anna-Carins bloggpost på Webbevakning sammanfattar det hela bäst. Två olika perspektiv som tillsammans bildar någon slags helhetsbild. SSWC är olika för alla. Här kommer lite av min upplevelse, mest i bildformat:

Ungefär hälften av deltagarna åkte alltså ett chartrat veterantåg ner till Tjärö. Tåget var inte bara urtjusigt, det innehöll dessutom en biovagn. Och ja, det är väl inte helt svårt att lista ut att det är ganska mycket trevligare att åka tåg ner än att sitta på en buss en hel dag. SJ

Tåget

Tjärö är en fin ö. Båda åren har jag haft lyxen att få bo på vandrarhemmet istället för att tälta. Jag gillar verkligen inte att tälta. Tjärö

Nu blev det ju så att Kenneth och Zanna vann logotyptävlingen, och det var så himla roligt att se deras fina logotyp överallt. Till exempel i det stora tältet. Veidekke-tältet

Det är inte helt lätt att välja vilka sessioner man ska delta på varje dag. Jag har båda åren varit där med inställningen att jag ska lära mig något nytt och inte bara diskutera och delta kring det jag redan vet mycket om eller har starka åsikter kring. Det har gjort att jag båda åren faktiskt undvikit de flesta sessioner som handlar om sociala medier, community management och liknande. Gridden

I år var jag på sessioner om lösenordssäkerhet, agil klinik och att skapa effektiva team. Jag tog med mig väldigt mycket matnyttigt från de två sista sessionerna, och just såna sessioner är vad jag gillar bäst med SSWC. Jag lär mig något som jag knappt ens visste att jag var intresserad av. Lyssnade även på Per Torbergs session om “Content Marketing“. Session

Session

Jag gick på en session om ehandel, där hunden Sigge verkade vara den mest uttråkade deltagaren.
Sigge

Kenneth och Zanna höll en väldigt bra session om att “Våga vägra skrivbord”. Trots att jag är välbekant med deras åsikter, eftersom jag trots allt bor tillsammans med Kenneth, blev jag inspirerad och försöker verkligen att lära mig vägra skrivbord mer. Framförallt när jag kör fast på jobbet. Att använda kontorets whiteboard mer eller gå en sväng runt kvarteret är underskattat.
Kenneth

Men SSWC är ju inte bara sessioner. Eftermiddagarna och kvällarna är faktiskt det riktigt, riktigt roliga. Man gör vad man vill och i mitt fall blev det en hel del häng på klipporna i solnedgången med alla människor man lär känna bättre eller kanske träffar för första gången. Roséklippan

Roséklippan

Som så många andra redan beskrivit är bland det finaste att hamna i de här diskussionerna man aldrig riktigt tänkt sig. De om biodling (!), public service eller den långa diskussion om epostmarknadsföring jag hade med Stellan vid midnatt utanför ladan där dansgolvet huserar. Sista kvällen fanns också ett fotobås med valfria accessoarer att använda. Har lite svårt att beskriva precis hur mycket jag gillar den här bilden på oss:
_MG_9043
(foto av Niklas Wikman, @photosthlm och Daniel K Johansson, @dkj_se)

Söndagen var en av sommarens varmaste dagar. Det var inte helt svalt att sitta på ett tåg då. Men som sagt, hellre tåg än buss. SSWC 2012 är slut, men det ska bli väldigt roligt att se vad som händer 2013. Har en känsla av att vi kommer få se en hel del förändringar.Vänta

Bloggare på konferenser och event

Blogging

Sen jag kickade igång den här bloggen för snart ett år sen har jag haft bloggpass på några olika event och konferenser. Att ha bloggpass kan jämföras med att få ett presspass som journalist, du får besöka konferensen utan kostnad men det finns ofta en motprestation i att du ska blogga före, under eller efteråt. Det låter ju ganska simpelt, men som med allt annat finns det en hel del som behöver fungera för den som ska blogga och som därför är viktigt att tänka på som arrangör. Till exempel är tillgången till stabil uppkoppling och någonstans att ladda batterier till datorer och telefoner något som bara måste fungera. Efter NEXT Berlin bloggade Henriette och Adelina bra tips och råd kring vad en bloggare med bloggpass önskar. Själv valde jag att ställa några fråga till Lea, den person som vi officiella bloggare under NEXT Berlin hade kontakt med före, under och efter konferensen, om hur det fungerar från arrangörssidan.

Official Bloggers at #next12

Lea, jag, Anton och Fredrik, foto: Luca Sartoni


Let’s start with an introduction. Who is Lea, and how come you ended up taking care of us official bloggers during NEXT 2012?
I work for pr://ip, a public relations agency and communications consultancy. We call ourselves “ambassadors of digital business”, since we help specialized tech companies to get across their ideas to larger audiences and we draw attention to the famous “ideas worth spreading” of the digital business in Germany. pr://ip has already been responsible for the communication of NEXT Conference 2011 and this cooperation was extended into 2012 for the official blogger program. I was pretty thrilled to be involved in NEXT12, since NEXT11 had really impressed me and now I had the chance to get even closer to the action! For personal info, my twitter bio pretty much sums it up…

NEXT Berlin

Tell us a bit about why NEXT 2012 chose to have official bloggers, so many (40!), and how you found them?
The international focus has grown more and more important: In the last years, the NEXT has established itself as a major European conference for digital business – it has, for example, partnered with The Next Web in Amsterdam, TechCrunch and Wired UK. The blogger program was meant to emphasize and support this strategic shift across Germany’s borders. This called for a rather large international blogger community with a strong commitment to the NEXT conference topics and a certain reputation within their country’s tech/digital scene. Finding the right bloggers was an exciting process that actually changed and extended along the way. Here are some of the initial questions and key criteria that guided us:

Has the blogger been to NEXT before?
Are the blogger and/or the blog itself influential – globally, across Europe or in
a specific country?
We compared mentions, Twitter and Facebook communities, site rankings and visitor statistics in order to get a clear picture.
Has the blogger covered one or more of the most important European tech events (LeWeb, Paris, The Next Web, Amsterdam, London Web Summit, Dublin Web Summit, Lift, Genf, SIME, Stockholm, PICNIC, Amsterdam) or other highly influential events (for example SXSW, Texas)?
Do the covered topics fit the conference perspective? (This question, for example,
lead to the exclusion of all “pure” gadget blogs)

Of course not all good bloggers have had the chance to build a portfolio and reputation
like that. We also sought advice of international peers in order to identify the “hidden
champions”, and there was an application form on the NEXT website that everybody
could fill out to “get on the radar” (we just didn’t communicate this opportunity actively
because it was not our main way of acquisition).

NEXT Berlin

It sounds like you really spent a lot of time finding us! I was impressed by how you handled the information prior to the event to us, we got advanced information about all press releases and other news that you were going to release to the public. Why did you choose to do that?
This also had to do with the new NEXT blogger policy. With the decision to choose “our” bloggers (instead of an application process similar to the press accreditation) we actually narrowed down the number of bloggers (from about 60 in 2011 to 40 in 2012 – while still increasing the number of international bloggers). The NEXT felt that with this shift and with greater demands concerning the commitment of the official bloggers (for example the frequency of posts prior to the conference), there should be more support in identifying topics or newsworthy developments even before the event. These efforts will probably be intensified next year.

NEXT Berlin

What would be your advice to others looking to work with official bloggers for an
event?
There are three things that I’d suggest:

a) Put time and effort into drawing your blogger program. We actually experienced that motivating bloggers to post about NEXT beforehand was rather time-consuming – no wonder, since it was not explicitly included in the program rules. Organizers must be very clear about what they expect from their bloggers, so they need to draft the rules carefully.
b) Look for native or well-acquainted peers that can help you evaluate the importance of certain blogs or writers in your target regions. This point was crucial in finding the right bloggers for NEXT Berlin 2012, too, so a special “thank you” goes to Anja Rauch, Erno Hannink and Adam Tinworth, who supported our research starting as early as December 2011.
c) The last one is simple: Ask the bloggers what will make them happy – and listen to their answers.

Anton

Dags att rösta!

I morgon kväll släpps biljetterna till årets SSWC, Sweden Social Web Camp. Förra året var mitt första år, men det var så jäkla roligt att jag tänkte åka i år igen om jag får tag på en biljett. Samtidigt pågår nu en omröstning kring vilken logotyp som ska få representera SSWC 2012. Rösta kan vem som helst göra, senast på torsdag, och ni röstar genom att klicka här och välja den logotyp ni gillar bäst. Om ni skulle ha svårt att välja tycker jag ni ska lägga er röst på Kenneth och Zannas förslag.

Community management i en startup

För några veckor sen var jag på Startup Day i Stockholm. Det var första gången jag var där, men det blev en fantastiskt rolig dag! På eftermiddagen medverkade jag i en panel om “Community Management in a startup” som modererades av Paulina från Toca Boca och förutom mig själv bestod av Lisa från Wrapp och Pernilla från MyNewsdesk. Hela paneldiskussionen kan du se på videon nedanför. Har inte riktigt haft tiden att sammanfatta förrän nu, men lite såhär tänker jag om community management:

  • Ni behöver någon som är ansvarig för att det dels finns platser där era kunder kan prata med er, och som lyssnar, svarar och för vidare informationen internt inom företaget. Om det sen är en person med titeln community manager, en marknadsansvarig eller någon annan inom företaget är inte avgörande för att komma igång.
  • Säkra upp era varumärken/företagsnamn på de största och vanligaste kanalerna (Facebook, Twitter, Google+ och så vidare), men lägg er energi där ni ser att era kunder/användare pratar om er.
  • För att ert community ska kunna börja växa behövs till att börja med några basala grejer: gör era kanaler synliga och lättillgängliga, lyssna på vad som sägs och visa att ni både lyssnar och värdesätter det som skrivs. I praktiken kan det handla om att dela vidare blogginlägg som era kunder skrivit, retweeta när någon frågar om vad man tycker om ert företag/produkt, svara och kommunicera kring det som skrivs om er, ta hjälp av ert community vid beta-tester och ta till er deras feedback och visa att ni gör det.
  • Glöm inte den gamla hederliga eposten! Community management handlar inte bara om sociala medier, och epostmarknadsföringens effektivitet är svårslaget.
  • Engagera flera inom företaget. Här har man som startup en stor fördel i jämförelse med stora, väletablerade organisationer där det kan vara som att försöka flytta på berg när man ska gå utanför marknadsavdelningen för att engagera fler anställda. Och hur engagerar man fler då? Visa effekten av ert community, förklara, engagera, välj de personer inom ert företag som är intresserade, vill och kan kommunicera. Våga lita på att de är experter inom sitt område, med bistå med tips om hur kommunikation i de olika kanalerna fungerar.
  • Och så resultaten då, den eviga frågan och pågående diskussionen om ROI. Jag tycker inte det behöver vara så komplicerat, men det kan självklart skilja sig från företag till företag precis som allt annat. Hur mycket trafik (och försäljning) driver ert community? Vad sparar det er tid på, support, hjälp med marknadsföring, produktutveckling? Hur ökas kundnöjdheten? Vilken hjälp får ni, vid t ex beta-tester? Vad skulle ni annars ha fått göra internt, t ex anställa fler eller lägga mer timmar på att testa produkter?

Missa inte Pernillas grymma sammanfattning från dagen, eller Internetworlds rapporteringAnna Loverus fantastiskt fina bilder hittar ni här.

Välj vilken mormor som ska sticka din tröja


Gillar verkligen att ett av spåren på NEXT Berlins andra dag är “Fashion”. Det var också på det spåret som jag lyssnade på en av de bästa presentationerna hittills: “Social and commerce: Knitting grandmothers go digital” med Katie Mowat, grundare av Grannies Inc. Videon visar bakgrundstanken med företaget, att “connect real world grannies to online shoppers” genom att låta dig designa online vad du vill ha stickat, välja vilken grannie som ska sticka den och sen klicka på beställ. Låter helt fantastiskt i mina öron.

Även om det var själva tjänsten jag blev mest förtjust i, och den som stod i störst fokus under presentationen, delade Katie avslutningsvis med sig av sina fyra bästa tips:

  1. Find your granny
  2. Embrace social commerce
  3. Be as transparent as you can be
  4. Add an element of customization

Vad vill människor ha?

Louisa Heinrich från Fjord och Henrik Berggren från Readmill pratade båda om att designa tjänster för vad människor vill ha istället för att utgå från vad tekniken kan göra. Louisa Heinrich menade att vi ska titta på vad som gör människor arga, glada, frustrerade, ledsna och applicera tekniken på de behoven för att bygga något som fungerar. Fredrik har även skrivit utförligare om hennes presentation och case. 

Henrik Berggren exemplifierade vad det egentligen betyder i praktiken när han presenterade Readmill, “a curious community of readers, sharing and highlighting
the books they love
“. Readmill fokuserar på läsaren och att ge läsaren en bra upplevelse med “sharable reading”. Inte att kunna facebook-chatta tillsammans under läsningen eller få notifieringar, utan snarare att ges möjligheten att skapa sin egen läsupplevelse och dela den genom fler beröringspunkter än bara en recension eller att placera boken i en lista över lästa böcker. Till exempel kunna markera stycken och delar i boken som direkt får en delbar URL. Har själv inte hunnit testa Readmill än (men ska!), men hela resonemanget om att tänka utifrån vad människor vill ha känns ju väldigt logiskt, eller hur?

Och här finns en sammanfattning av “Making books into a shareable experience“.

Berlin, med taskig uppkoppling

Är i Berlin! Jag är ju här som officiell bloggare för konferensen NEXT Berlin. Temat är Post Digital, och första talare, Deutsche Telekoms CEO René Obermann, har pratat om att connectivity matters. Vikten av att den digitala uppkopplingen (internet!) fungerar per automatik för användaren, utan att användaren ens ska behöva fundera.

Ironiskt nog är det just den där uppkopplingen som är problemet just nu. Dels visade det sig att hotellet jag bor på inte har gratis wifi på rummet utan bara i lobbyn, dels har nätverket här på konferensen redan kraschat så många gånger att jag tappat räkningen. Och då är klockan inte ens 10 på förmiddagen än.

Det här blogginlägget skrivs från textediteraren och det ska bli spännande att se när jag kan publicera det. Problemen är ju inte heller typiska för just den här konferensen, men det är så fruktansvärt irriterande. Känner mig handikappad utan uppkoppling (dessutom är jag ju här för att blogga!). Som jag längtar efter den dag då vi kan vara uppkopplade överallt utan att behöva hitta närmsta Starbucks eller hålla tummarna för wifi-uppkopplingen ska fungera i mer än trettio sekunder åt gången.

Jag vill tro att uppkopplingsproblemen löser sig under dagarna här. För än så länge är mitt intryck bra och det är förbannat roligt att vara här.

Om ni vill läsa mer om den första föreläsningen har Anton redan hunnit knåpa ihop ett inlägg och dessutom lyckats med konsstycket att publicera det!

Tack!

I slutet av mars gick Webbdagarna av stapeln i Stockholm. Jag glömde helt av att blogga om det, vilket jag grämer mig lite över. Dag två pratade jag på e-postspåret om tre tips för bättre epostmarknadsföring. I början av den här veckan publicerades även utvärderingen av Webbdagarna, inklusive oss talare. Blev väldigt glad över att hamna på plats 7 av cirka 60 talare. Tack!

Även om jag aldrig bloggade så var det ju väldigt många andra som gjorde det. Här hittar ni en hel drös med blogginlägg.