Nytt jobb, nya äventyr

De senaste veckorna har jag varit ledig. Helt ledig. Skönt, välbehövligt och nyttigt. Men inom några dagar är semestern slut och det är dags att börja på något nytt! Det ska bli spännande, utmanade och jag kommer att lära mig uppskattningsvis en triljon nya saker som Web & Digital Media Manager på Statoil. Räknar med att omställningen att gå från en startup till ett så stort företag kommer bli minst sagt stor, men jag gillar kontraster. Lite nervös är jag såklart också, som sig bör, men mest ska det bara bli väldigt, väldigt roligt. Nu kör vi!

Highway 1

16 år av mitt liv

Om några dagar fyller jag trettio år och idag var mina föräldrar på besök för att fira mig lite i förskott. Min mamma överraskade mig med att ha gjort två album om mitt liv, från att jag föddes 1982 tills jag slutade högstadiet 1998. Det var hejdundrandes många foton, men även en hel del annat – teckningar, önskelistor, brev och ett och annat utdrag från mina dagböcker. Fantastiskt roligt och så otroligt värdefullt. TACK mamma! Det kan vara en av de finaste presenterna jag någonsin fått. Och som en extra hyllning bjuder jag på ett litet konstverk som jag gjorde 1986, fyra år gammal. Den heter “Mamma är arg”.

Tack!

I slutet av mars gick Webbdagarna av stapeln i Stockholm. Jag glömde helt av att blogga om det, vilket jag grämer mig lite över. Dag två pratade jag på e-postspåret om tre tips för bättre epostmarknadsföring. I början av den här veckan publicerades även utvärderingen av Webbdagarna, inklusive oss talare. Blev väldigt glad över att hamna på plats 7 av cirka 60 talare. Tack!

Även om jag aldrig bloggade så var det ju väldigt många andra som gjorde det. Här hittar ni en hel drös med blogginlägg.

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Foto: © UNICEF/Asselin

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

Hej San Francisco!

För en dryg vecka sen landade jag i San Francisco. Min första vecka här har till största del bestått av jobb på en mässa. Det gick fantastiskt bra, och det var mer än roligt att hänga med mina amerikanska kollegor. Nu väntar en veckas semester, och det är inte helt fel eftersom vi lyckats pricka +20 grader och strålande solsken.

Under en vecka hinner man ändå lägga märke till några saker, framförallt under tv-tittandet på kvällarna. Även om de inte är revolutionerande är det ganska intressant:

  • Appar och mobilt. En stor del av tv-reklamen från stora företag handlar uteslutande om hur man som kund kan uträtta ditten eller datten via deras mobila appar.
  • Starbucks fungerar, som alltid, alldeles perfekt när man behöver wifi. I de centrala delarna finns minst ett Starbucks i varje hörn.
  • Foursquare blir nyttigt. Plötsligt är det helt omöjligt att få ett mayorship någonstans på grund av att mängden incheckningar är så stor på varje ställe. Men istället finns det hur många “tips” som helst inskrivna till incheckningarna, och det är rätt uppskattat som vilsen nykomling i storstan. Däremot finns det få deals.
  • Twitter är i stor utsträckning integrerat i tv-program. Inte bara att det nämns, utan att det faktiskt används aktivt i direktsändningar. Dessutom står programledarens eller journalistens egna twitternamn ofta under namnet i rutan.
  • Det sänds väldigt mycket direkt. Minsta lilla händelse har en reporter på plats som sänder direkt, även om vi pratar en sändning på fem sekunder.

Gott och blandat

En smällkall fredag som denna har jag ungefär en miljon smågrejer att förmedla, så jag tänkte köra några i kortform. Och det är inte en miljon egentligen, snarare fem inklusive sjuåtta olika länkar.

  • Om ett par veckor är det dags för #ssmx. Vad #ssmx är kan ni läsa här. Det finns ett sessionsförslag om att jag ska prata om nyhetsbrev som det går att rösta på här. Det finns dessutom redan en preliminär grid uppe där det verkar bli av klockan 11:30. Kul!
  • Förra året blev jag lite sur på Coops app. Tanken med den var jättefin, att man skulle skriva inköpslistor som sen används i affären. Men de där inköpslistorna gick bara att redigera eller ändra om man var inloggad på coop.se. På en dator, inte i appen. Mycket av poängen försvann och jag slutade använda den samt skickade ett lite frågande mail om att de kanske ska förbättra just den funktionaliteten. Det var i mars 2011. Idag, februari 2012, får jag ett vänligt svar med informationen att “Vi har nu uppdaterat den så att man kan skapa och redigera inköpslistor även i appen. Du kan bocka av varor allteftersom du handlar.” Jag blev jätteglad. På riktigt. Klart det hade varit fint om de återkopplat direkt, men att de nu återkopplar så här långt efter och meddelar att det nu fungerar som jag önskar – fantastiskt bra.
  • Nästa emeet är spikat och biljetterna har släppts. Jag tyckte det var himla kul förra gången och har en biljett till den här gången också. Det verkar faktiskt finnas biljetter kvar, det kostar gratis så det är bara att boka! Dessutom finns en enkät uppe på Internetworld om just vad jag gillade med förra gången.
  • Ni vet ju vid det här laget hur många nyhetsbrev jag prenumererar på (massor!) och hur viktigt jag tycker det är med bra ämnesrader (jätte!). Kan därför inte låta bli att automatiskt fundera på hur mycket bättre resultat vissa nyhetsbrev skulle kunna få om de bara tänkte till lite. Dagsfärskt exempel: Avis. Det ser ut såhär:
    Ämnesrad: Mer värde för pengarna!
    Rubrik i brevet: Undvik stress och dyra priser – boka tidigt och spara 20%
    Vad är det som är intressant för kunden här? Vad är konkret och fångar ett intresse? Jo, att man får 20% rabatt. Hade varit kul att köra ett A/B test med något liknande det här som alternativ:
    Ämnesrad: Spara 20%
    Rubrik i brevet: Boka fem dagar i förväg och få rabatt
Trevlig helg!

Vinter

Fotot taget dagen efter jag klagade på ljus, det blev nämligen en dag med ljus perfekt för att fotografera. Emellanåt får man alltså vad man önskar sig!

Jag behöver ljus

Var faktiskt ganska duktig på att fotografera under jul- och nyårshelgen. Kämpar ju med det där med att orka fotografera. Tycker det är vansinnigt roligt, men jag blir ofta besviken när jag väl sätter mig ner för att redigera. Dels tycker jag inte att redigering är så kul, vill att det ska gå fort och enkelt, plus att mitt hopp om att äntligen, äntligen ha fått till några fina foton nästan alltid grusas. Jag behöver en ny kamera. Och en blixt. Vintern gör det ju nämligen inte det hela bättre. Om några veckor kommer jag att befinna mig i USA och jag vill försöka hitta något där. Åtminstone en blixt. Så, om ni har några tips, även på kameror, är de varmt välkomna! Och objektiv kanske för den delen med? Tycker inte att mitt nuvarande riktigt har återhämtat sig sen det gick sönder i Thailand, trots reparation. I dagsläget fotar jag uteslutande med en gammal Canon EOS 450D och ett fast objektiv, 35mm f/2.0. Behöver en lätt kamera och ett lätt objektiv.

Fyrverkeri
Fyrverkeri
Fyrverkeri
Fyrverkeri

Från skämmigt till eftertraktad kunskap

Min första dator var en svartlackerad Amiga 500+. Det där plusset var viktigt. Därefter underhöll min bror mig med lådor av disketter med spel han köpt eller fått från kompisar. Jag tillbringade dagar med att testa igenom alla spel, för några fungerade inte alls, några fungerade till bana tre, några blev mina favoriter. Jag var grym på Pinball Dreams och Pinball Fantasties. Älskade Bubble Bobble. Grämer mig fortfarande över att jag aldrig klarade sista banan i SuperFrog. Gjorde städer i SimCity om jag var sur på någon, döpte staden till den personens namn och såg till att staden råkade få översvämning eller att alla kärnkraftverk havererade.

I mitten av nittiotalet skaffade sig brorsan en av Sveriges största Amiga BBS:er där jag mer än gärna tillbringade timmar varje dag med att chatta med de inloggade (om jag inte minns fel fanns det som mest 8 ingående telefonlinjer), spela Hack ‘n Slash och slå rekord i masken. Jag fick ibland följa med på hack och sitta i ett hörn och spela Pinball-turneringar mot brorsans kompisar. Jag vann rätt ofta. Allt det här var så väldigt, väldigt roligt och samtidigt inget jag pratade om med någon av mina vänner. Det var ju nördigt. En trettonårig tjej skulle liksom inte tillbringa timmar framför en dator eller åka till Fagersta för att spela datorspel en hel helg. Framförallt inte när hon hellre gjorde det än att vara i stallet.

Sen blev IRC poppis och det verkade som grejen med att prata med människor via datorn började bli lite mer spritt och okej. Jag lärde känna människor på den där BBS:en och på IRC som blev mina vänner. En kille blev kär i mig och han var den första personen som sa att han var kär i mig. På min sjuttonårsdag fick jag Op-status i ett år på #sala-kanalen, och jag minns det fortfarande som en av de finaste födelsedagspresenterna. Och så Lunarstorm då, som tog allt ännu ett steg närmare det rumsrena. Men det var fortfarande svårt för mig att erkänna att jag älskade det och att det tillät mig att träffa människor jag aldrig skulle ha fått träffa annars. När jag flyttade till Stockholm år 2001, dagen efter min student, utan att känna en kotte träffade jag många av mina nya Stockholms-vänner via Lunarstorm eller Helgon. Men fortfarande vågade jag oftast inte säga något till omgivningen. Det lät ju vansinnigt att jag träffade tre killar på Lunarstorm som jag inte ens dejtade utan var vän med? Något måste ju ha varit fuffens.

Åren gick. Plötsligt fanns sociala medier och plötsligt hade jag ett yrke som gick ut på att kommunicera med människor på dethära Internet. Plötsligt blev det helt naturligt för många att träffa nya vänner via Twitter, och kanske till och med betala för att få tillfälle att göra det. Och plötsligt insåg jag att en av mina stora fördelar var att det inte var något nytt för mig. Jag hade gjort det dagligen sen jag var i yngre tonåren. Det var ju så jag kommunicerade, mycket bättre än i det verkligen livet. Jag är väldigt glad över det. Att något jag dumt nog då skämdes för och inte vågade prata om nu istället är en viktig del av mitt liv och yrke. Något som betalar mina räkningar varje månad och något som jag tycker är fantastiskt roligt tjugofyra timmar om dygnet. Det enda jag skulle önska mig var att jag hade haft en liten aning om det här när jag var tretton. Hade varit så skönt att slippa skämmas för att jag tyckte det var roligare och enklare att prata med människor via en dator istället för öga mot öga.

Att ge bort en soffa – lite statistik

Vi har beställt en ny soffa. Den leveras nästa vecka (hurra!) och eftersom vi inte direkt bor i ett slott behöver vi få bort vår gamla soffa. Den gamla soffan är en hörnbäddsoffa och vi har dessutom ingen bil. Ingen vän var intresserad eller hade möjlighet att hämta den innan den nya soffan leveras, så jag började kontakta Röda Korset, Myrorna, Stadsmissionen, Läkarmissionen och diverse andra liknande ställen. Ingen ville hämta soffan för att den antingen var för stor eller för att den har några små hål i tyget. Jag förstår det, men det kändes ändå lite snopet. Ville inte behöva hyra eller låna en bil för att åka till en soptipp och slänga den.

Efter ett tag insåg jag att sista utvägen var att försöka lägga upp den på diverse sajter, “bortskänkes mot avhämtning!”. Var mycket skeptisk till att det skulle funka, hittade mängder med gratis soffor på Blocket som legat i veckor. Så jag la upp soffan på bort.nu, blocket.se och i Facebook-gruppen “Bortskänkes/Bytes/Mottages 08-området” för maximal effekt. Det är ingen jättebrådska att få bort den, så jag bestämde mig för att den som först hörde av sig skulle få den. Annonserna gick live vid klockan 18 i går, och jag plockade bort dem kl 22. Det här var resultatet:

Bort.nu (gratis): Ingen hörde av sig.

Facebook-gruppen “Bortskänkes/Bytes/Mottages 08-området” (gratis):
6 personer ville ha soffan. Flera argumenterade för att kunna hämta den inom en timme för att kunna få den, trots att de inte var först.

Blocket (30SEK): Första sms:et trillade in efter tolv minuter. Sen följde 7 telefonsamtal, 9 mail och 2 sms under fyra timmar. Ett telefonsamtal och två mail kom in efter att annonsen var borttagen. Intressant nog ringde alla fram till klockan 20.15, sen kom det mail.

Totalt hörde alltså 24 personer av sig. Vissa försökte argumentera sig till soffan, trots att jag sa att den var tingad. Och den magiska gränsen för hur sent man vågar ringa okända människor på kvällarna är tydligen 20.15.

Soffan bor hos oss ett par dagar till, sen får den förhoppningsvis ett nytt hem. Om det skiter sig har jag 23 andra personer att höra av mig till. Om jag skulle göra om samma sak igen skulle jag börja med Facebook-gruppen, och vänta lite med blocket.

Reklam!

En av de bästa saker jag vet är att läsa. Det betyder inte att jag läser mycket eller ofta, men jag läser. Och jag tycker väldigt mycket om det. För ett par år sen blev resultatet av kommentarerna på en statusuppdatering på Facebook att jag och två andra vänner startade en bokklubb. Idag är vi sex personer och vi har även en bokblogg som heter bokcirkus!. Dessutom verkar folk gilla vår bokblogg, vilket är extra roligt. Vi har blivit intervjuade i tidningar och blivit tipsade om till höger och vänster. Så, om ni vill läsa vad jag och fem andra väldigt bra och smarta människor skriver om böcker kan ni klicka här.