En sammanfattning av utmaningen att blogga i hundra dagar (#blogg100)

Äntligen är det över! De sista veckorna har ju varit rätt trista. När jag insåg att jag inte alls skulle kunna ro i hamn den här utmaningen så pass bra som jag nog egentligen hade önskat så dog den mesta inspirationen. Jag kände att jag hellre borde göra annat än att sent varje kväll klura ut vad som det skulle bloggas om. Ibland var jag förutseende nog och funderade redan när jag nattade mitt barn. Emellanåt var det rena lyxlivet och jag kunde kanske slå till med att få ut ett blogginlägg en förmiddag. Två eller tre gånger lyckades jag inte bara vara ikapp utan även ligga lite före, det vill säga ha förinställda inlägg som publicerade sig själva. Men om vi ska backa bandet lite och strunta i mina egna ambitioner som alltid är högre än vad jag vågar erkänna (vilket gör att jag alltid blir lite besviken, men det gör också att jag alltid strävar efter att bli lite, lite bättre, men det är en annan historia) så var ju förutsättningarna och förväntningarna dessa:

  • Jag hade varit förälder i en och en halv månad, inklusive varit sjuk eller i allmänt dåligt skick nästan hela tiden sen förlossningen.
  • Var mycket långt ifrån att känna att vi hade någon slags vardag i det nya bebislivet.
  • Det kändes dumdristigt men ändå lite lockande att planera att blogga varje dag på en blogg där inte fokus är, eller kommer att bli, mitt föräldraskap eller mitt barn (dock svårt att undvika ämnet, minst sagt)
  • Önskade att jag kunde få aktivera min hjärna och få fart på tankarna då jag saknade det väldigt mycket vid tiden då utmaningen startade.

Och hur blev det då?

  • Har snart varit förälder i fem månader, och det känns som ett helt liv har passerat sen den första mars. I positiv bemärkelse alltså. Nog för att sommaren hjälper till att få vardagslivet lite trevligare, men nu är allt inte lika omvälvande längre.
  • Lyckades faktiskt blogga varje dag i hundra dagar. Nästan. Tre gånger sket det sig: den första gången var jag fem minuter sen, den andra gången en timme sen, och den tredje gången (i fredags) glömde jag helt bort att blogga. Allt går ju såklart att trolla rätt genom att bakdatera inlägg, men jag vet ju själv att jag missade tre gånger. Det är dock okej. Däremot blev det lite fler pausbilder och väldigt mycket framkrystade inlägg emellanåt, men det blev i alla fall inlägg.
  • Min hjärna blev aktiverad, och det känns väldigt bra. Sen gjorde jag ju en rejäl tankevurpa när jag tänkte att jag skulle skriva och upprätthålla många fler ämnen och innehåll som snarare rör mitt yrke än mig som privatperson. Men som sagt, det fanns ingen möjlighet till det.

Om jag skulle göra det här igen, vad skulle jag göra annorlunda?

  • Skulle ha valt ett ämne som ligger nära till hands det som uppfyller stora delar av mitt liv just då. Till exempel hade det nog gått lättare om jag fokuserat på att blogga om mitt föräldraskap eller om mitt barn snarare än att försöka undvika det.
  • Den där redaktionella planen borde ha funnits. Åtminstone en övergripande struktur.

Jaha, det var det! Hundra blogginlägg, hundra dagar i rad.

Detta är inlägg 100, dag 100 i intitiativet #blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen med start den 1 mars 2014. Detta är inlägg 100 av 100.