Längtar efter vitsippor och tystnaden

Idag har Instagram och andra sociala medier exploderat av bilder på dagens vårväder och vad det fått oss alla att göra och njuta av: promenader, solglasögon, vårblommor och solsken i motljus. För första gången i under utmaningen att blogga i 100 dagar i sträck glömde jag helt av att jag behövde producera ett blogginlägg idag. Och nu sitter jag här, småbarnsförälderstrött och försöker motverka en begynnande mjölkstockning och orkar inte alls skriva om någonting vettigt, viktigt eller roligt. Därför blir det här det första inlägget i utmaningen som egentligen inte innehåller något annat än en bild från förra våren på mitt föräldrahem. Jag längtar efter att åka hem, det vill säga till landet. Har inte lämnat Stockholm sen oktober eller november, och trots att det hänt en hel del i mitt liv sen dess (flyttat samt fött ett barn) börjar det krypa i kroppen nu efter skog och grönska och den där tystnaden som bara finns där. Gärna tillsammans med den matta av vitsippor som dyker upp varje vår.

Detta är inlägg 9, dag 9 i intitiativet #blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen med start den 1 mars 2014. Detta är inlägg 9 av 100.

  • Åh vad vackert! Var är det?
    Jag letade efter vitsippor i helgen när jag var hemma hos mamma på landet men det var lite för tidigt.

    • Tror nog också det är lite tidigt fortfarande… Det här är drygt 10 mil från Stockholm, mellan Enköping & Sala kan man säga.