Berätta varför

Vi lämnade vår bostad tidigt dagen före julafton, den 23 december. När vi återvände hem igen, i tisdags den 27 december hittade vi den här lappen:

Och mycket riktigt, onsdag morgon väcktes vi av att huset skakade så mycket att det var svårt att ens hålla sig kvar i sängen. Nästan. Oavsett överdrift blev vi väldigt irriterande. Hur kan man genomföra ett bilningsarbete under en period då många människor är hemma, lediga och gärna vill kunna tillbringa tid i sin lägenhet utan att behöva skrika för att överrösta ljudet? Vi kom väl lätt undan med att bara behöva stå ut med eländet en enda dag, men våra stackars grannar som varit hemma under julen hade antagligen haft det sju resor värre.

Irritationen gav inte med sig. Så vi skickade ett ilsket mail till Svenska Bostäder och frågade varför de lägger ett så omfattande och störande arbete under julen? Ett par timmar senare fick vi veta via telefon att det var nödvändigt pga risk för stor vattenskada i hela huset. Och plötsligt försvann all irritation och istället blev vi tacksamma för att de faktiskt åtgärdat något som hade kunnat gå rakt åt helvete annars.

Men. Jag kan inte låta bli att bli irriterad på sättet man informerar. Tänk om de hade kunnat lägga till information om varför de var tvungna att utföra det här just nu. En enda mening, att det var akut pga risk för stor vattenläcka i hela huset. Har nämligen mycket svårt att tänka mig att vi var de enda som blev irriterade, att vi var de enda som hörde av sig. Om de hade informerat om varför hade de fått tacksamma hyresgäster istället för irriterade, de hade sluppit arga mail och telefonsamtal och de hade framförallt sluppit merarbetet att kontakta de irriterande hyresgästerna och förklara anledningen.

Att informera rätt behöver inte vara svårt, men jag tror att man ofta glömmer bort att de som informationen riktar sig till inte vet hela bakgrunden eller hur saker och ting hänger ihop. Själv försöker jag alltid tänka “Varför?” när jag skriver viktiga informationstexter. Varför genomförs det här, varför är det problem, varför måste du vända dig dit och inte till oss och så vidare. Min uppfattning är att det både gör texterna enklare att skriva, kunderna blir mindre irriterade och du minskar antalet support-frågor.

Ett år senare

För ett år sen gick mitt objektiv sönder under vår Thailands-resa. Jag blev skitsur. Kom ändå hem på julafton med åttahundra bilder från resan, de flesta oskarpa, och tröttnade på att redigera ungefär omedelbart. Så tyvärr har nästan alla bilder fått ett filter från Lightroom. Men nu när det är julafton igen imorgon känns de ändå okej att blicka tillbaka på och tänka på hur vi inte gjorde något annat än att sova, äta, sola, bada och läsa under två veckors tid.

Så god jul gott folk! Oavsett om ni har snö eller sandstrand.

Longtail.

Local market.

Lunch with a view.

Trees.

Beach restaurants.

Beach.

Small boat.

Naka beach.

Nai Thon Beach.

Sluta upprepa dig

Tänk dig en att se en rubrik på en löpsedel eller på framsidan av en tidning, sen bläddra fram till tidningsartikeln och hitta samma rubrik där, plus att ingressen sen inleds med exakt samma formulering och ordval. Vi kan ta ett färskt, men påhittat, exempel:

Löpsedel – “Kim Jong Il är död”
Rubrik ovanför artikeln – “Kim Jong Il är död”
Ingress – Kim Jong Il är död. <lite mer text>.

Ganska tråkigt va? Ganska dumt om man vill att någon verkligen ska läsa artikeln? Antagligen. Klart som korvspad att människor kommer att läsa ändå, men för att få fler att läsa hela texten och avsluta med att köpa något (om vi tänker oss att tidningen är en e-handel) känns det rätt logiskt att konverteringsgraden skulle öka om vi hela tiden lockade läsaren framåt. Om vi skrev något som fick dem att hela tiden vilja gå ett steg vidare.

När det pratas om skrivtips för pressreleaser, nyhetsbrev och annat återkommer ofta just frasen “tänk som en journalist” eller “skriv som kvällstidningarna”. Jag tolkar inte det som att hitta på snaskiga nyheter som kan formuleras i en överdriven rubrik, utan snarare hur duktiga de är på att skapa ett naturligt flöde i sina rubriker och texter. Hur löpsedeln får människor att köpa tidningen och leta upp artikeln, hur rubriken ovanför artikeln ska locka läsaren att läsa ingressen, hur ingressen ska få läsaren att vilja läsa hela artikeln.

Vi tar nyhetsbrev som exempel. En ämnesrad ska få dina prenumeranter att vilja öppna brevet. Rubriken, ingressen och länktexten i brevet ska få dem intresserade att klicka sig vidare till din landingssida. Väl där ska ytterligare detaljinformation finnas som gör att de mer än gärna går in i en bokningsprocess och förhoppningsvis avslutar med ett köp eller den den aktivitet som är uppsatt som mål.

Självklart kan man lyckas med att locka till köp direkt i en ämnesrad eller en rubrik, men om då samma typ av text används i ämnesrad, inne i nyhetsbrevet och på din webbplats riskerar du istället att tappa en potentiell kund för att den blir uttråkad på vägen. Jag blir åtminstone uttråkad, och möjligtvis lite irriterad. När jag öppnar brevet vill jag ju veta mer utifrån ämnesraden. När jag klickar på länken i nyhetsbrevet vill jag få veta ännu mer, utöver det som jag redan läst. Jag vill verkligen inte läsa samma sak för tredje gången. Det riskerar att bli som ett bokningsflöde där du upprepar samma information på tre steg istället för ett. Och vid det här laget vet vi ju att färre steg i ett bokningsflöde ger bättre konvertering.

AdLibris, som jag tycker vanligtvis är rätt duktiga på sina nyhetsbrev, skickade ett nyhetsbrev idag som har en variant av upprepande information.

Ämnesraden är: “Ute i sista minuten? Ge bort ett presentkort på böcker!”

Sen följer ett nyhetsbrev vars inledning ser ut så här:

En rubrik som var väldigt lik ämnesraden samt efterföljande bild med text som också den var väldigt lik. När jag klickade mig vidare till landningssidan visades nästan exakt samma text som i ingressen:

Det skulle vara ganska enkelt att ändra texten från upprepande till att locka till mer läsning och aktivitet. Om jag hade fem minuter över skulle jag göra något åt det här hållet:

Ämnesrad: “Ute i sista minuten?”
Varför? Frågor är ofta ganska bra ämnesrader, de sticker ut och skapar per automatik nyfikenhet. Fördumma inte heller dina prenumeranter med att skriva “julklappar” eller något om jul. Det är den 20 december, människor vet att det är julafton om fyra dagar och att det brinner i knutarna för att fixa sista julklapparna.

Rubrik i nyhetsbrev: “Ge bort ett presentkort!”
Varför? Dina prenumeranter har redan läst frågan “Ute i sista minuten?” och vill nu ha svar på frågan vad de ska göra åt saken.

Ingresstext i nyhetsbrevet:
Här skulle jag bara behålla inledningsmeningen med “Har du fortfarande klappar kvar på din inköpslista? Ge bort ett presentkort på böcker så kan mottagaren själv välja och vraka bland våra 8 miljoner titlar!”
Varför? Den tunga informationen om exakt hur presentkortet leveras är inte nödvändigt än, det verkar snarare avskräckande i det här läget. Åtminstone i den form det står skrivet.

Länktext: Jag skulle lägga till en tydlig länktext, separerad från ingresstexten som samtidigt ge ytterligare information. Något som “Beställ julklappen och lägg direkt under granen”.
Varför: Att ha en tydlig länk som inte ligger inbäddad i annan text gör den tydligare och mer klickbar. Om du dessutom adderar extra information blir den intressant att läsa och förhoppningsvis klickar ytterligare några stycken.

Bilden: Jag skulle ta bort texten helt och bara ha de fina presentkorten.
Varför? Onödigt att upprepa exakt samma text igen. Återigen, dina prenumeranter är inte dumma. Plus att hela nyhetsbrevet bara blir mer otydligt om du har för mycket text.

Landingssidan: Där behövs informationen som står i ingressen om hur det praktiskt fungerar. Jag skulle ta bort inledningsmeningen eftersom den redan mer eller mindre står i nyhetsbrevet.

Så, om mitt nyhetsbrev skulle ha gått ut skulle inboxen ha fått den här ämnesraden (tog med orginal + en liknande ämnesrad från Fyndiq på samma gång)

Nyhetsbrevet:

GE BORT ETT PRESENTKORT

Har du fortfarande klappar kvar på din inköpslista? Ge bort ett presentkort på böcker så kan mottagaren själv välja och vraka bland våra 8 miljoner titlar!

» Beställ julklappen och lägg direkt under granen

Min variant är antagligen långt ifrån perfekt. Jag skulle säkert ha gjort annorlunda imorgon eller om jag hade ägnat en timme åt det istället. Men jag är ändå ganska övertygad om att det ger bättre resultat att inte upprepa sig.

Så, slutsats: Genom att inte upprepa dig i text kan du hjälpa till att motivera din kund, prenumerant eller besökare att hela tiden naturligt vilja förflytta sig ett steg framåt.

Från skämmigt till eftertraktad kunskap

Min första dator var en svartlackerad Amiga 500+. Det där plusset var viktigt. Därefter underhöll min bror mig med lådor av disketter med spel han köpt eller fått från kompisar. Jag tillbringade dagar med att testa igenom alla spel, för några fungerade inte alls, några fungerade till bana tre, några blev mina favoriter. Jag var grym på Pinball Dreams och Pinball Fantasties. Älskade Bubble Bobble. Grämer mig fortfarande över att jag aldrig klarade sista banan i SuperFrog. Gjorde städer i SimCity om jag var sur på någon, döpte staden till den personens namn och såg till att staden råkade få översvämning eller att alla kärnkraftverk havererade.

I mitten av nittiotalet skaffade sig brorsan en av Sveriges största Amiga BBS:er där jag mer än gärna tillbringade timmar varje dag med att chatta med de inloggade (om jag inte minns fel fanns det som mest 8 ingående telefonlinjer), spela Hack ‘n Slash och slå rekord i masken. Jag fick ibland följa med på hack och sitta i ett hörn och spela Pinball-turneringar mot brorsans kompisar. Jag vann rätt ofta. Allt det här var så väldigt, väldigt roligt och samtidigt inget jag pratade om med någon av mina vänner. Det var ju nördigt. En trettonårig tjej skulle liksom inte tillbringa timmar framför en dator eller åka till Fagersta för att spela datorspel en hel helg. Framförallt inte när hon hellre gjorde det än att vara i stallet.

Sen blev IRC poppis och det verkade som grejen med att prata med människor via datorn började bli lite mer spritt och okej. Jag lärde känna människor på den där BBS:en och på IRC som blev mina vänner. En kille blev kär i mig och han var den första personen som sa att han var kär i mig. På min sjuttonårsdag fick jag Op-status i ett år på #sala-kanalen, och jag minns det fortfarande som en av de finaste födelsedagspresenterna. Och så Lunarstorm då, som tog allt ännu ett steg närmare det rumsrena. Men det var fortfarande svårt för mig att erkänna att jag älskade det och att det tillät mig att träffa människor jag aldrig skulle ha fått träffa annars. När jag flyttade till Stockholm år 2001, dagen efter min student, utan att känna en kotte träffade jag många av mina nya Stockholms-vänner via Lunarstorm eller Helgon. Men fortfarande vågade jag oftast inte säga något till omgivningen. Det lät ju vansinnigt att jag träffade tre killar på Lunarstorm som jag inte ens dejtade utan var vän med? Något måste ju ha varit fuffens.

Åren gick. Plötsligt fanns sociala medier och plötsligt hade jag ett yrke som gick ut på att kommunicera med människor på dethära Internet. Plötsligt blev det helt naturligt för många att träffa nya vänner via Twitter, och kanske till och med betala för att få tillfälle att göra det. Och plötsligt insåg jag att en av mina stora fördelar var att det inte var något nytt för mig. Jag hade gjort det dagligen sen jag var i yngre tonåren. Det var ju så jag kommunicerade, mycket bättre än i det verkligen livet. Jag är väldigt glad över det. Att något jag dumt nog då skämdes för och inte vågade prata om nu istället är en viktig del av mitt liv och yrke. Något som betalar mina räkningar varje månad och något som jag tycker är fantastiskt roligt tjugofyra timmar om dygnet. Det enda jag skulle önska mig var att jag hade haft en liten aning om det här när jag var tretton. Hade varit så skönt att slippa skämmas för att jag tyckte det var roligare och enklare att prata med människor via en dator istället för öga mot öga.

Att ge bort en soffa – lite statistik

Vi har beställt en ny soffa. Den leveras nästa vecka (hurra!) och eftersom vi inte direkt bor i ett slott behöver vi få bort vår gamla soffa. Den gamla soffan är en hörnbäddsoffa och vi har dessutom ingen bil. Ingen vän var intresserad eller hade möjlighet att hämta den innan den nya soffan leveras, så jag började kontakta Röda Korset, Myrorna, Stadsmissionen, Läkarmissionen och diverse andra liknande ställen. Ingen ville hämta soffan för att den antingen var för stor eller för att den har några små hål i tyget. Jag förstår det, men det kändes ändå lite snopet. Ville inte behöva hyra eller låna en bil för att åka till en soptipp och slänga den.

Efter ett tag insåg jag att sista utvägen var att försöka lägga upp den på diverse sajter, “bortskänkes mot avhämtning!”. Var mycket skeptisk till att det skulle funka, hittade mängder med gratis soffor på Blocket som legat i veckor. Så jag la upp soffan på bort.nu, blocket.se och i Facebook-gruppen “Bortskänkes/Bytes/Mottages 08-området” för maximal effekt. Det är ingen jättebrådska att få bort den, så jag bestämde mig för att den som först hörde av sig skulle få den. Annonserna gick live vid klockan 18 i går, och jag plockade bort dem kl 22. Det här var resultatet:

Bort.nu (gratis): Ingen hörde av sig.

Facebook-gruppen “Bortskänkes/Bytes/Mottages 08-området” (gratis):
6 personer ville ha soffan. Flera argumenterade för att kunna hämta den inom en timme för att kunna få den, trots att de inte var först.

Blocket (30SEK): Första sms:et trillade in efter tolv minuter. Sen följde 7 telefonsamtal, 9 mail och 2 sms under fyra timmar. Ett telefonsamtal och två mail kom in efter att annonsen var borttagen. Intressant nog ringde alla fram till klockan 20.15, sen kom det mail.

Totalt hörde alltså 24 personer av sig. Vissa försökte argumentera sig till soffan, trots att jag sa att den var tingad. Och den magiska gränsen för hur sent man vågar ringa okända människor på kvällarna är tydligen 20.15.

Soffan bor hos oss ett par dagar till, sen får den förhoppningsvis ett nytt hem. Om det skiter sig har jag 23 andra personer att höra av mig till. Om jag skulle göra om samma sak igen skulle jag börja med Facebook-gruppen, och vänta lite med blocket.

Testa din ämnesrad superdupersnabbt

Vi måste prata lite mer om ämnesrader. Jag prenumererar på vansinnigt många nyhetsbrev och blir lite frustrerad varje gång det dimper ner ett nyhetsbrev med en ämnesrad som är intetsägande eller för lång. Framförallt för att det är så väldigt lätt att testa. Precis som att du antagligen anpassar rubriken på en webbsida eller i ett pressmeddelande till viss del efter hur det ser ut, undviker radbrytningar och så vidare gäller samma sak för ämnesrader. Skrivit tidigare om vad jag tycker är en bra start mot att förbättra sina ämnesrader, plus att det dessutom går fort. Helt enkelt:

  1. Ta den ämnesrad du från början tänkt dig.
  2. Skriv en halv miljon (nåja) varianter av den.
  3. Skicka alla förslagen på ämnesraderna till dig själv, en ämnesrad per mail och självklart ska ämnesraden placeras i ämnesraden.
  4. Gör något annat i ett par minuter.
  5. Öppna din inbox och var uppmärksam på var dina ögon hamnar. Den ämnesrad du ser först/lättast/ser snyggast ut är ett bra mått på vad dina prenumeranter kommer att se.
Men, ibland är det ju svårt att välja. Framförallt om du skrivit alla själv. Då brukar jag be en snäll kollega eller vän att vara beredd på att den personens inbox inom kort kommer att explodera, och så gör du punkt 3 en gång till fast skickar till din kollega/vän och frågar vad han eller hon fastnade för först. Ni kanske inte alls tycker samma sak. Ämnesraden ni väljer kanske inte alls är den som ger bäst resultat i slutändan. Men ni ser hur det ser ut för prenumeranterna (kom ihåg att testa i olika e-postklienter!), kan rätta till enkla misstag som att det viktigaste kanske inte syns och det är ett steg på vägen för att hela tiden bli bättre på ämnesrader.

 

Återigen, det här går fort att göra. Förra veckan skulle Tonerlagret skicka nyhetsbrev där de ville berätta att de skulle ge bort biobiljetter till sina kunder. Ursprungsförslaget var “Vi ger bort biobiljetter” och jag fick frågan om vad jag tyckte. Så jag skrev ihop några varianter, skickade till mig själv, skärmdumpade och skickade vidare till Tonerlagret för att välja.

De valde “Tonerlagret bjuder på bio”, utan utropstecken, och när det väl skickades ut skarpt såg det ut såhär i en annan e-postklient. Kul nog skickade Headweb samtidigt ut ett liknande erbjudande, men där såg jag bara halva ämnesraden, och missade helt vad för spännande de faktiskt bjöd på.