Vete på utrikiska

För drygt två år sen fick jag veta att jag inte tål mjölk och vete. Det är förvillande likt laktos- och glutenintolerans för de flesta människor, men det är inte samma sak. Till exempel innehåller mycket glutenfri mat vetestärkelse, och laktosfria produkter saknar mjölksocker men inte mjölkprotein. De flesta restauranger har bra koll, men när man är utomlands är det inte alltid så lätt att kunna kommunicera sina allergier. Celakiförbundet har en smått fantastisk liten tjänst där du kan skriva ut översättningskort som förklarar dina intoleranser och allergier på rätt språk. Bara att välja din allergi eller intolerans, klicka i vilket land du ska besöka, skriva ut dokumentet och ta med dig och visa på restaurangen. Men det kan fortfarande kännas oändligt bökigt och stökigt att inte kunna äta vad som helst, även om du kan språket eller har en lapp med dig. Och framförallt inte vara säker på att du faktiskt får mat som inte har de ingredienser du inte kan äta, trots att du sagt till. Jag har börjat vänja mig nu, men utlandsresor kan fortfarande vara stressande. Några månader efter att jag fått beskedet om att jag var tvungen att totalt lägga om min kost var vi i London. Första kvällen var jag var så hungrig att benen nästan vek sig. Vi irrade i Soho och blev argare, hungrigare, tröttare ju fler restauranger vi hittade som antingen skulle ruinera oss eller som bara serverade pasta. Dessutom frös vi. Två minusgrader i London är nämligen kallare än tjugo minus i Stockholm. Snöblandat regn som grädde på moset. Mitt resesällskap tog en repa runt kvarteret för att försäkra sig om att vi inte missat något guldkorn till restaurang, samtidigt som jag tog en paus vid ett litet hål i väggen som vi omedelbart hade valt bort eftersom det var kö ut på gatan. Slängde ett öga på menyn. En vegetarisk restaurang vars meny hade konstiga benämningar i kanten. V, Gf, Vf. Läste beskrivningstexten av förkortningarna och trodde först att jag såg fel. V för vegan, Gf för glutenfritt och Wf för vetefritt. Mitt sällskap kom tillbaka och jag insisterade på att ställa oss i kön för att äta på just den här restaurangen. Det fanns bara platser i baren, men det gjorde ingenting. För första gången sen jag fått mitt allergibesked kunde jag välja mat på menyn utan att behöva fråga eller oroa mig för att de skulle förstå skillnaden mellan gluten, laktos, mjölk och vete. Jag kunde äta en efterrätt som inte var sorbet! Dessutom var nästan allt ekologiskt. Plus att det var så gott att vi åt där dagen efter igen. Sen dess besöker jag inte London utan att äta på Mildreds, och jag reser ingenstans utan att ha kollat upp vegetariska restauranger.london.

Reklam!

En av de bästa saker jag vet är att läsa. Det betyder inte att jag läser mycket eller ofta, men jag läser. Och jag tycker väldigt mycket om det. För ett par år sen blev resultatet av kommentarerna på en statusuppdatering på Facebook att jag och två andra vänner startade en bokklubb. Idag är vi sex personer och vi har även en bokblogg som heter bokcirkus!. Dessutom verkar folk gilla vår bokblogg, vilket är extra roligt. Vi har blivit intervjuade i tidningar och blivit tipsade om till höger och vänster. Så, om ni vill läsa vad jag och fem andra väldigt bra och smarta människor skriver om böcker kan ni klicka här.

Gratis internet på hotellet är en självklarhet, eller?

Frukost med wifi
De senaste åren har jag märkt att mina krav på gratis wifi på hotell har gått från Det finns internet!!!!! till Ganska dålig uppkoppling här eller ilska över att det inte är gratis, eller att det överhuvudtaget inte ens finns. På hotellet vi bodde på i Istanbul tänkte vi inte ens på att det var gratis wifi utan förvånades snarare över att de delade ut iPads vid frukosten till gästerna. Strax innan jag slutade på mitt förra jobb intervjuades jag om just vilka förväntningar hotellgäster har på vad som ingår i priset när de bokar hotellrum och vad som faktiskt ingår – både att det ska finnas vissa saker, samtidigt som man ska kunna välja bort det för ett lägre pris om man vill. Jag vet faktiskt inte om jag skulle kunna tänka mig att betala mer för att få fri tillgång till internet, men jag vet att jag alltid tittar efter information om internetuppkoppling när jag bokar hotellet. Jag är till och med osäker på vad jag skulle prioritera om jag var tvungen att välja mellan gratis frukost och gratis wifi. Häromdagen läste jag en artikel på tnooz från en person som har god insyn i varför hotell erbjuder eller låter bli att erbjuda fri wifi, och vilken effekt det kan ha på t ex de allt viktigare hotellrecensionerna. Vi får väl se vad som händer, men jag har en känsla av att gratis internet kommer blir vanligare och gratis frukost allt ovanligare.

Inspireras eller kopiera

När jag kollade mitt Facebook-flöde fick jag en déjà vu-känsla av resebyrån Tickets statusuppdatering.

Jag gissade på att jag sett en liknande uppdatering ganska nyligen, så jag kollade runt på några andra stora reseaktörers Facebooksidor. Hittade ganska snabbt Vings uppdatering från igår.

De är identiska. Ticket har uppenbarligen sett den enorma mängd likes och kommentarer som Ving fick och tyckte att det var en god idé att köra samma. Och det verkar ju fungera i syfte att få likes och kommentarer och på så sätt hamna högt upp i nyhetsflödet, i skrivande stund har de drygt 500 likes på en uppdatering som gjordes för en timme sedan. Nu har jag ingen aning om var Ving fick sin idé till sin statusuppdatering ifrån och det är ju trots allt bara en statusuppdatering – men den ordagranna kopieringen på Facebook mellan resebyråer är väldigt vanlig. Det är säkert vanligt i andra branscher också, men jag har själv störst koll på resebranschen. Jag kan tycka att det är så tråkigt, när det blir kopiering istället för att inspireras, lära och utveckla till något eget i stället. Även om det handlar om några ord i en statusuppdatering på Facebook.

Vilket test vann?

Sajten Which test won? lägger varje vecka upp resultatet av ett A/B test. Det är olika typer av tester, men alla rör på något sätt e-handel och nyhetsbrevstester är vanliga. När ett nytt testresultat läggs upp gissar man på vilket man tror var det vinnande för att sen få se resultatet och lite mer bakgrundsinformation. Jag älskar sajten, även om den är ful som stryk. För att testa själv saker är ju jobbigt. Hur bra och viktigt det än är tar det tid och oftast väljs det bort när man sitter där med en deadline som bara kryper närmare och närmare. Tyvärr. Ett testresultat är inte allmängiltigt för alla företag och den här sajten ska inte ersätta dina egna tester, men det kan i alla fall ge en hint om vad som kan fungera, ge uppslag till egna tester och du kan lära sig ett och annat på kuppen. Smart är att anmäla sig till deras nyhetsbrev, då får du ett mail varje gång ett nytt test läggs upp.

Jaha, vad är det här då?

evelinaander.se är mitt höstprojekt. Jag behöver bli bättre kompis med WordPress (vi är fortfarande inte helt överens, det finns en hel del kvar att stöka runt med) och jag behöver en plats att skriva på. Vad det här slutar i vet jag inte riktigt än, men det kommer att bloggas. Kanske mycket, kanske lite. Antagligen en hel del om nyhetsbrev och kommunikation, resor, bilder och annat som jag tänker på. Jag har skrivit online mer eller mindre dagligen i olika former sen 1998, men egentligen aldrig i mitt eget namn. Varför inte? Jävligt bra fråga. Men nu kör vi!

Utsikt från Marmara Pera/Mikla i Istanbul

View from Marmara Pera/Mikla.

Ibland är de där resetipsen som man tror är värsta turistfällan ändå värda att kolla upp. Till exempel takterassen på Marmara Pera hotell i Istanbul. Du tar hissen högst upp till restaurang Mikla, går trappan ytterligare en trappa upp och hamnar direkt i framför baren, under bar himmel, med utsikt över precis hela Istanbul.

Varför ska din ämnesrad vara kort?

Nyhetsbrevens ämnesrader är väldigt viktiga, kanske det enskilt allra viktigaste för ett nyhetsbrev. Jag tror aldrig att jag hört någon som inte håller med, och ändå är min uppfattning att ämnesraderna är det som får minst uppmärksamhet och tid vid produktionen. Vanligtvis vill man trycka in så mycket som möjligt för att få så många som möjligt att öppna brevet, vilket ger långa ämnesrader. Det här är väldigt enkelt att testa – skicka alltid nyhetsbreven till dig själv eller kollegor i olika mailklienter innan nyhetsbrevet går ut skarpt. Glöm inte att kolla i mobilen! Då ser du lätt som en plätt vad som syns och inte. Även om majoriteten av dina prenumeranter använder Outlook eller Gmail och ämnesraden ser finemang ut där så är det ett bra tips att alltid utgå från det som ser sämst ut . Det här är en skärmdump från min inbox just nu, inte en enda ämnesrad är kort nog för att jag ska kunna läsa hela.

Ämnesrader nyhetsbrevOptimalt är så klart om hela ämnesraden syns, men det är inte alltid så lätt att få till det. Om du inte lyckas, fokusera åtminstone på att det viktigaste visas allra först.