Digitala minnen ger digital ångest

Häromdagen sändes programmet Digital ångest i P1s program Tendens. Jag medverkar och pratar om just det ångestfyllda i att behöva fundera över hur vi sparar och bevarar våra digitala minnen. Lyssna här eller klicka på länken ovanför (jag medverkar både i början och slutet):

Blogginlägget som nämns ett par gånger i programmet är det här inlägget: Det är åtminstone minnen sparade i dropbox. Vilket i sig är en intressant titel på blogginlägget då jag ju inför reportaget upptäckte att det som åsyftas inte alls är sparat i Dropbox utan bara på en extern hårddisk.

Föräldraledig halva veckan var

Sen snart två månader tillbaka är jag tillbaka på jobbet efter min föräldraledighet. Några månader framöver kommer jag och Kenneth att dela på föräldraledigheten, det vill säga jobba 50% och vara föräldraledig 50%. Vi får oväntat många frågor och reaktioner på upplägget att vara föräldraledig halva veckan var, så jag tänkte berätta lite hur vi löser det här rent praktiskt.

  • Vi jobbar/är föräldralediga hela dagar. Inga halva dagar alltså, utan antingen är vi hemma med barnet eller jobbar.
  • Vi jobbar varannan dag, rakt av. Det betyder att jag varannan vecka jobbar tisdag och torsdag, och veckan därefter måndag, onsdag och fredag.

Att jobba varannan dag istället för en halv vecka (t ex måndag-tisdag eller måndag-onsdag) passar oss alldeles perfekt. Att vara borta från våra jobb nästan en vecka på raken är inget någon av oss anser skulle fungera rent praktiskt. Kenneth driver eget företag och jag har ett jobb där alldeles för mycket hinner hända på den tiden för att jag skulle kunna vara hemma flera dagar i rad utan att känna en stress. Få saker är däremot så akuta att vi inte kan vara borta en dag. Däremot kräver det att ha koll på det praktiska och vara duktig på att informera. Till exempel:

  • Min out of office är påslagen så fort jag inte jobbar, där finns information till mina kollegor när jag är tillbaka på kontoret igen och hur de når mig om det är något akut.
  • Min kalender är uppdaterad och visar tydligt när jag är på plats på kontoret och när jag är föräldraledig.

Än så länge känns vårt upplägg helt perfekt. Vi är medvetna om att vi har en lyx i att ens kunna göra såhär, till exempel så är min vikarie kvar på halvtid, men vill verkligen kunna inspirera andra att göra liknande om det går! Vi ser hittills nästan bara fördelar:

  • Det är alltid jättekul att gå till jobbet.
  • Det är alltid jättekul att vara hemma med barnet.
  • Variationen i allt, till och med att varannan dag ha på sig rena kläder för att varannan dag inte kunna bry sig om det är en matfläck på axeln, är perfekt.
  • Båda har fått en mjuk övergång från att vara föräldraledig på heltid eller jobba heltid. Jag har inte känt någon “chock” som många pratar om alls, det har bara känts roligt och kul.
  • Effektiviteten på jobbet slår nog alla rekord! Jobbar extremt effektivt och vill utnyttja varenda sekund till max.
  • Jag som var relativt trött på att vara hemma på heltid tycker att dagarna hemma är mycket roligare när det bara är varannan dag.

Nackdelar då? Klart att de finns, men de är försvinnande få i sammanhanget:

  • Hur vi förhåller oss till jobbet de dagar vi är hemma. Att kolla jobbmailen och sen inte kunna agera på något viktigt mail för att barnet kräver all ens uppmärksamhet är inte helt roligt, därför krävs lite struktur och disciplin.

Boken om Commodore 64-generationen i Sverige

Generation 64: Commodore 64 gjorde mig till den jag är

Äntligen* går det att klicka hem boken som min sambo formgett: Generation 64: Commodore 64 gjorde mig till den jag är! Du kan till exempel köpa den på Bokus och snart på AdLibris. Perfekt som present eller julklapp till dig själv eller någon i din närhet. Väldigt partiskt kan jag säga att boken är skitsnygg och jävligt intressant och läsvärd. Det skrivs lite här och var om boken också, till exempel i SvD samt Nöjesguiden. Dessutom finns en trailer gjord i ett ganska självklart men icke desto mindre genialiskt manér:

 

 

* Mnja, det gick ju trots allt att förhandsbeställa den.

Semesterläsning

Where'd you go, Bernadette

Plötsligt händer det: jag lyckades läsa inte mindre än fyra (!) böcker på familjens semester. Valde med flit böcker jag trodde skulle kvala in under kategorin snabbläst, men snabbläst behöver inte betyda sämre kvalitet. Tvärtom.

Where’d you go, Bernadette
Det här var inte bara sommaren eller årets snyggaste bok utan även en av de bästa jag läst på länge. En bok som nästan enbart utgörs av korrespondens (epost, fax, handskrivna lappar etc) och i slutet gav mig ganska mycket Life Aquatic-vibbar? Jag skrattade högt jättemånga gånger, och det gör jag sällan när jag läser. Plus att det var spännande. Läs för sjutton! Själv ska jag lägga författarens, Maria Semple, andra bok på listan över kommande läsning.

Expeditionen: Min kärlekshistoria
Häromdagen sommarpratade Bea Uusma. Jag har ännu inte lyssnat på hennes sommarprat, men lär göra det nu när jag läst hennes bok. Kan erkänna att jag inte alls var sugen på att läsa, tyckte den hade fått alldeles för mycket positiva recensioner och hade därför blivit lite avigt inställd. Så bra kan den ju inte vara? Men så sa en vän att jag borde läsa boken för att hon trodde jag skulle tycka om den. Så jag läste. Och vad spännande det var! Älskar hur den är uppbyggd med många bilder och väldigt snygg formgivning. Det gick dessutom väldigt fort att läsa den. Perfekt bok att ge bort i present också, men välj den illustrerade utgåvan. Just bilderna är halva nöjet.

Polis
Har läst alla Jo Nesbøs böcker om Harry Hole och redan för ett par år sen skrev jag att det började bli nog, att det inte behövdes fler böcker nu. Nu när jag läst ännu en bok om Harry vill jag återupprepa det. Det är nog nu. Det är lite väl invecklat, knasigt, trådar som aldrig följs upp och återupprepningar från tidigare böcker. Låt Harry pensioneras, för sjutton. På riktigt. Om jag skulle betygsätta är det ändå en trea (av fem) som boken får, för det är ju trots allt ganska spännande.

Paper Towns
Jag var en av de där som läste John Greens The fault in our stars / Förr eller senare exploderar jag och blev lite kär (en bok som blivit film som haft premiär tidigare i sommar). Paper Towns är också bra. Det är ganska spännande emellanåt, och jag tycker om språket. Tycker väldigt mycket om det jag läser, ändå blir det här en av de där böckerna som jag läser och tror att jag älskar, sätter ett bra betyg på Goodreads och sen glömmer bort att jag överhuvudtaget läst.

En sammanfattning av utmaningen att blogga i hundra dagar (#blogg100)

Äntligen är det över! De sista veckorna har ju varit rätt trista. När jag insåg att jag inte alls skulle kunna ro i hamn den här utmaningen så pass bra som jag nog egentligen hade önskat så dog den mesta inspirationen. Jag kände att jag hellre borde göra annat än att sent varje kväll klura ut vad som det skulle bloggas om. Ibland var jag förutseende nog och funderade redan när jag nattade mitt barn. Emellanåt var det rena lyxlivet och jag kunde kanske slå till med att få ut ett blogginlägg en förmiddag. Två eller tre gånger lyckades jag inte bara vara ikapp utan även ligga lite före, det vill säga ha förinställda inlägg som publicerade sig själva. Men om vi ska backa bandet lite och strunta i mina egna ambitioner som alltid är högre än vad jag vågar erkänna (vilket gör att jag alltid blir lite besviken, men det gör också att jag alltid strävar efter att bli lite, lite bättre, men det är en annan historia) så var ju förutsättningarna och förväntningarna dessa:

  • Jag hade varit förälder i en och en halv månad, inklusive varit sjuk eller i allmänt dåligt skick nästan hela tiden sen förlossningen.
  • Var mycket långt ifrån att känna att vi hade någon slags vardag i det nya bebislivet.
  • Det kändes dumdristigt men ändå lite lockande att planera att blogga varje dag på en blogg där inte fokus är, eller kommer att bli, mitt föräldraskap eller mitt barn (dock svårt att undvika ämnet, minst sagt)
  • Önskade att jag kunde få aktivera min hjärna och få fart på tankarna då jag saknade det väldigt mycket vid tiden då utmaningen startade.

Och hur blev det då?

  • Har snart varit förälder i fem månader, och det känns som ett helt liv har passerat sen den första mars. I positiv bemärkelse alltså. Nog för att sommaren hjälper till att få vardagslivet lite trevligare, men nu är allt inte lika omvälvande längre.
  • Lyckades faktiskt blogga varje dag i hundra dagar. Nästan. Tre gånger sket det sig: den första gången var jag fem minuter sen, den andra gången en timme sen, och den tredje gången (i fredags) glömde jag helt bort att blogga. Allt går ju såklart att trolla rätt genom att bakdatera inlägg, men jag vet ju själv att jag missade tre gånger. Det är dock okej. Däremot blev det lite fler pausbilder och väldigt mycket framkrystade inlägg emellanåt, men det blev i alla fall inlägg.
  • Min hjärna blev aktiverad, och det känns väldigt bra. Sen gjorde jag ju en rejäl tankevurpa när jag tänkte att jag skulle skriva och upprätthålla många fler ämnen och innehåll som snarare rör mitt yrke än mig som privatperson. Men som sagt, det fanns ingen möjlighet till det.

Om jag skulle göra det här igen, vad skulle jag göra annorlunda?

  • Skulle ha valt ett ämne som ligger nära till hands det som uppfyller stora delar av mitt liv just då. Till exempel hade det nog gått lättare om jag fokuserat på att blogga om mitt föräldraskap eller om mitt barn snarare än att försöka undvika det.
  • Den där redaktionella planen borde ha funnits. Åtminstone en övergripande struktur.

Jaha, det var det! Hundra blogginlägg, hundra dagar i rad.

Phosphorescent på Debaser Medis

En av förra årets bästa låtar var Song for Zula, och den 8 juli gästar Phosphorescent Debaser Medis. Är väldigt sugen på att köpa mig en biljett och gå på konsert. Det var inte igår om man säger så, minns faktiskt inte ens senast jag var på en spelning. Jag minns däremot när jag var på Debaser Medis sist: det var två år sen då vi hyrde våning två för vår 30-årsfest. Hett tips till dig som letar lokal för festligheter i Stockholm alltså, för vi hade otroligt roligt utan att bli ruinerade.

Digital strategi, social strategi och framtidens strategi

Idag tipsar jag om blogginlägg som alla på något sätt berör det här med strategi. Ack så viktigt, ack så klurigt att få till rent praktiskt.

Hur snyggt kan lego bli?

Lego

En lego*-pensionär i bokhyllan kanske? Det finns rätt mycket lego i min närhet, både bland vuxna och barn. En av de vuxna, Matthias, är helt vansinnigt duktig på att bygga snygga gubbar och monster och pensionärer och allt möjligt. Lite av hans verk finns här och några andra hittar ni i hans instagram-flöde. Det går liksom inte att inte vara jätteimponerad.

* Egentligen Modulex

Vill du ranka bättre på YouTube?

Jag tycker att det pratas ganska mycket YouTube just nu. De flesta har säkert inte kunnat undgå nyheten att en av årets sommarpratare har världens största YouTube-kanal: PewDiePie. Och imorgon visar SVT en dokumentär om just personerna bakom framgångsrika YouTube-kanaler, Du, jag och YouTube. Samtidigt rapporteras att det traditionella tv-tittandet i tablåformat fortsätter att minska. Jag själv önskar att jag skulle ha möjlighet att lära mig ännu mer om YouTube då just videoformatet är så jäkla kraftfullt i marknadsföringssyfte om det används på rätt sätt. Lägligt nog såg jag även en artikel idag om hur du kan ranka bättre i YouTubes egna sök: 4 ways to rank higher in YouTube search results. Jag säger som vanligt: kan tyckas vara enkla tips, men underskatta aldrig att ha full koll på det grundläggande!